2 sovmornar o 1 skrik

Tre lediga dagar, vilken lyx! Sovmorgon i lördags sedan långpromenad i solen med Mr E innan förvandlingen till cowboy började. Bubbel o vin hemma hos Butikschefen sedan nöjesbussen in till Gasklockorna eller var det vilda västern? De hade fixat otroligt mysigt och det blev lite mera alkohol innan det var dags att slå sig till bords. Mat och mera vin, sen var det dags för vår delstat att framföra vårt bidrag till Köpis egna körslag, Proud Mary. Jag tyckte ju personligen att vi var bäst men juryn höll inte med mig, men lika glad va vi för det och dansade vidare i bootsen. Blev en snabb visit på Goya innan Mc Donalds och sängen.

Det var definitivt sovmorgon på söndag, låg i soffan till fyra. Sen var det dags att piggna till och åka upp till Söderhamn där det blev ett besök hos familjen Wik med sällskapsspel och te. Mera te åkte ner hemma i Bergvik innan det var dags för Mr E att dra sig hemåt, jag blev kvar och syster o Lucas kom också ut för att spendera natten.

Ingen sovmorgon idag, det såg Lucas till. Han var mest missnöjd hela tiden och det dög inte med någon annan än mamma. Även om vi lyckades hålla sams under ett avsnitt Byggare Bob som var så intressant att han diskuterade friskt om vad som hände. Passade på att utnyttja mitt presentkort på massage innan det var dags att ta tåget hem, och det behövdes då jag hade en kropp full av knutar, men inte längre.

Har varit iväg o kollat på en lägenhet i Villastaden, är så sugen på att skaffa mig ett ”hem”, mitt liv just nu känns så temporärt. Men lägenheten hade ett otroligt överpris som min ekonomi inte tillåter, men det var roligt att titta. Tränade bort frustrationen över min bostadssituation, eller jag försökte, väl hemma var den på plats igen.

En aning klen men påväg mot drömmen

Höstförkylningen som var och varannan går och bär på tycks jag inte ha lyckats undgå. Har varit lite småkrasslig nu i ett par dagar men det bryter inte ut, peppar peppar ta i trä. Jag hoppas att jag lyckas hålla det i styr med ett överintag av c vitamin, åtminstone till helgen är över så att jag kan gå på köpisfesten på lördag. Valbo goes western. Jag jobbar och står i som vanligt men träningen har fått stå tillbaka lite pga. väldigt trött och sliten kropp. Men det blir väl bättre även om jag känner mig bra plufsig utan den regelbundna träningen.

Tisdag igår = fikakväll med tjejerna, vi lät skorpan göra en comeback från forna ”tantfikabröd” till mycket omtyckt måltidsersättare. I timmar fikar vi och diskussionerna igår var allt från dagens skolmat till mord och födelsedagspresenter. En blandad kompott som gör att man klarar av ännu en vecka med vardagens rutiner, eller försök till rutiner. Kan inte påstå att mina arbetstider tillåter så mycket rutin.

På tal om jobbet kan jag berätta att vi har mystery shoppers som besöker oss titt som tätt och de senaste rapporterna har varit så bra att vi fick blommor av chefen, så nu känner man sig lite mallig och uppskattad. Har även fått ansvarsområden tilldelade och jag fick hela tre stycken, så nu ska jag ha hand om barn, trend och utensilier. Detta innebär till största del ombyggnationer och skyltning. Bra erfarenhet att ha i ryggen inför kommande skolsökning i vår. Allt går enligt planen, jag hoppas att det fortsätter så, så att jag tillslut kan nå mina barndomsdrömmar.

Shake It

Jobb och träning tar den mesta av min tid så det är lite svårt att få ner något här, även om det mesta i mitt liv formas som blogginlägg i huvudet. Am I sick or what? Hur som helst all tid går ju inte åt till vardagliga företeelser passade bland annat på att förlänga livet lite genom att skratta åt Betnér på hans föreställning här på konserthuset, lika bra det eftersom tobaken sägs ta bort några år av livet. Detta är dock något jag aldrig har förstått, hur vet man att jag skulle kunna ha levt tio år längre om jag inte hade rökt den dagen jag dör? Hur kan de räkna ut det när personen i fråga redan är död? Tänk om jag dör i en olycka hade jag fortfarande levt tio år till då utan nikotin? Tycker bara att det är lite märkligt men nu kom jag in på ett sidospår, höll ju på att berätta om det som faktiskt är roligt i mitt liv som den spontana utgången med fröken Österberg som var i stan i helgen. Blev en väldigt rolig kväll på Bocken och livet känns så mycket roligare efter lite tid med henne. Dock var det inte lika kul att gå upp dagen efter för att gå på auktion med mor o far men det var trevligt och jag förälskade mig i ett bord som gick för ungefär en månadslön så ni förstår ju att det inte blev mitt.

Hade besök av syster och Lucas igår och han hade blivit så stor, han är lite roligare nu när han är lite mera med eller vad man ska säga, även om han är bra gnällig också (fast det kanske bara är hos mig). Höll på att få panik när vi var på Weyne´s och fikade och jag hade honom medan syster var och beställde och självklart börjar han gallskrika. Där står jag och känner hur svettpärlorna börjar pryda min panna en efter en samtidigt som jag försöker tillfredställa denna lilla krabat. Tänker att syster lär ju komma till undsättning när hon hör detta skrik på hjälp efter att mot sin vilja hamnat i mosters famn, men icke, hon står där lugnt medan jag brottas med den svåra uppgiften att trösta Lucas. Efter mycket om och men lugnar han ner sig, han har väl helt enkelt givit upp och förlikat sig med att han är fast hos mig. Då kunde jag lämna över honom och känner i mina armar att grabben har lagt på sig en hel del, måste träna lite extra om vi ska umgås mera.

Apropå träning så känner jag hur mitt liv saknar dansen. Har legat i soffan och slappat framför en dansfilm och insåg då hur mycket jag saknar det, musiken, rörelserna, takten. I love it! Typiskt mig att lägga något som jag brinner för på hyllan på grund av omständigheter. Måste göra någonting åt detta när arbetstiderna och träning går hand i hand men tills dess får jag väl fortsätta att skaka rumpan i vardagsrummet antar jag.