En aning klen men påväg mot drömmen

Höstförkylningen som var och varannan går och bär på tycks jag inte ha lyckats undgå. Har varit lite småkrasslig nu i ett par dagar men det bryter inte ut, peppar peppar ta i trä. Jag hoppas att jag lyckas hålla det i styr med ett överintag av c vitamin, åtminstone till helgen är över så att jag kan gå på köpisfesten på lördag. Valbo goes western. Jag jobbar och står i som vanligt men träningen har fått stå tillbaka lite pga. väldigt trött och sliten kropp. Men det blir väl bättre även om jag känner mig bra plufsig utan den regelbundna träningen.

Tisdag igår = fikakväll med tjejerna, vi lät skorpan göra en comeback från forna ”tantfikabröd” till mycket omtyckt måltidsersättare. I timmar fikar vi och diskussionerna igår var allt från dagens skolmat till mord och födelsedagspresenter. En blandad kompott som gör att man klarar av ännu en vecka med vardagens rutiner, eller försök till rutiner. Kan inte påstå att mina arbetstider tillåter så mycket rutin.

På tal om jobbet kan jag berätta att vi har mystery shoppers som besöker oss titt som tätt och de senaste rapporterna har varit så bra att vi fick blommor av chefen, så nu känner man sig lite mallig och uppskattad. Har även fått ansvarsområden tilldelade och jag fick hela tre stycken, så nu ska jag ha hand om barn, trend och utensilier. Detta innebär till största del ombyggnationer och skyltning. Bra erfarenhet att ha i ryggen inför kommande skolsökning i vår. Allt går enligt planen, jag hoppas att det fortsätter så, så att jag tillslut kan nå mina barndomsdrömmar.