Krona eller klave

Återigen förundras jag över mig själv som tänkande människa. Hur kommer det sig att jag aldrig kan vara nöjd, aldrig känna den där känslan av absolut tillfredställelse. Alltid dessa krav på mig själv, på livet, på de runt omkring mig. Att det aldrig kan vara nog.

Jag förundras när jag ser in i min systersons ögon, allt i hans värld är så oskyldigt. Och ska jag vara ärlig kan jag känna en smula avundsjuka. Tänk om livet kunde vara sådär barnsligt lätt som det var förut en gång i tiden. När mamma och pappa var tryggheten personifierad och man på fullaste allvar trodde att de hade svaren och lösningarna på allt.

Nu står man här och ska leva upp till stämpeln ”vuxen”, ta ansvar och veta vad man vill. När man själv känner sig som Bambi på hal is varje gång man står inför ett avgörande beslut, en förändring i livet eller när man ser över sin ekonomi.

Allting handlar om val, man måste välja sitt liv, gång på gång. Trots att man inte kan se in i framtiden, se konsekvenserna så måste man välja. Hur kan man någonsin veta när det känns lika osäkert som att singla slant eller slå en tärning när man ska fatta beslut?

Allt har en mening

Vad ska jag säga mer än usch vilken vecka. Jag har nämligen upptäckt jobbets betydelse för mitt välmående. Att jobba för pengarna är inte ”my cup of tea”. Har nu i fyra dagar provat min lycka inom telemarketingbranschen, har gått helt okej förutom att jag inte hör hemma där. Men har man en hyra att betala och ingen rätt till a-kassa så är de det eller socialen som är alternativen. Alltså inte mycket att göra mer än att se glad ut och göra sitt bästa.

Men….det löser sig det gör det alltid, så även denna gång. Har fått fortsatt jobb på Crispin och ingen kunde vara gladare än jag just nu. Så som mitt liv ser ut just nu passar det perfekt. Dock är det nästan lite pirrigt, som att börja på ett nytt jobb. Ska bli otroligt roligt att få lära sig mera och utvecklas i jobbet för jag vet att jag kommer ha nytta av detta i den framtiden jag vill skapa mig.

Där av ett samtal senare och jag hade fixat mig några dagars ledigt innan vardagen börjar. Inget jobb imorgon alltså, utan jag ska spendera dagen med min syster o Lucas som kommer o hälsar på mig. Längtar, är helt såld på denna lilla trollunge.

Det är med ett lättat hjärta jag går och lägger mig ikväll.

En inspirerande lunch

Jag har haft en underbar helg, Lucas har charmat mig totalt. Var så mysigt att spendera hela gårdagen med syster och familj.

Men det som framförallt har fått mig att se lite ljusare på tillvaron var mig långlunch idag med en gammal vän. Hon peppade mig precis så som jag behövde och jag blev så inspirerad av hennes yrke och jag hoppas att hennes kontakter kan hjälpa mig framåt. Jag vågar inte hoppas på för mycket för det brukar lätt rinna ut i sanden sådant här men jag känner mig lättare om hjärtat och vet nu lite mer vad jag behöver göra.

Jag ska inte ge upp, jag har vetat länge vad det är jag vill göra och jag måste fortsätta göra allt vad jag kan för att nå dit. Visst det kanske blir en krokig väg men det viktigaste är att jag vet vad jag vill och jag måste börja våga tro på mig själv. Men det är inte alltid så lätt.

Det är så skönt när man träffar människor från förr som man fortfarande känner så mycket för. Man blir mer medveten om vilka man ska vara rädd om.

Vilken karriär?

Idag sitter det verkligen på sin plats med ett stort grattis till E som har fått ett nytt jobb, ett väldigt bra sådant. Jag måste erkänna att jag är måttligt avundsjuk över att han får ett jobb relaterat till den utbildning han läst medan jag harvar mig fram på jobb man kan få utan högskoleutbildning. Ibland undrar man vad det var värt, men jag tänker att jag inte har sett slutet på detta än. Jag är bara i början där pengar till hyran är prioriteten, inte vilket jobb jag är utbildad för.

Jag känner att jag har fastnat i ett allt för negativt tänkande angående min framtid, på något vis känner jag mig misslyckad för att jag inte har drömjobbet inom räckhåll när jag nu ändå har klarat av utbildningen. Jag börjar inse att jag inte kommer komma dit jag vill utan vidareutbildning och undrar vad jag skulle med dessa år till. Visst har jag vunnit massor och jag kunde inte ha valt annorlunda för tre år sedan för då visste jag inte det jag vet nu, men ibland sätter bitterheten in. Men jag får inte glömma bort att karriären inte är allt här i livet.

Därför ska jag idag göra en tripp upp till Söderhamn, jag brukar vilja göra det när jag har kört fast här nere. Ett besök hos barndomsvännen med dotter o en kopp te brukar ge mig perspektiv på tillvaron. Och sedan en heldag hos familjen där jag förhoppningsvis får chans att mysa lite med Lucas kommer nog ge mig lite ny energi inför vad som komma skall.

Dolda kameran?

Mr E tror att jag för otur med mig. Igår skulle vi nämligen åka upp o hälsa på syster med familj, regnet öste ner och vad händer då, jo vindrutetorkaren lägger av. Och då detta inte är en vanlig vindrutetorkare som man kan byta ut på närmaste mack påbörjas jakten på en annan bil, något som inte visar sig vara det lättaste. Efter mycket om och men är vi äntligen på väg och väl framme möter syster oss i dörren med en liten en i famnen. Så otroligt söt! Visst jag är en aning partisk i det här fallet men han är en väldigt fin bäbis Lucas, för vissa ser ju inte kloka ut när de är sådär små.

Han fick en liten snuttefilt av mig, en jättefin grön i form av ett blad med en nyckelpiga som gossedjur som sitter i ett hål i bladet. Syster blev väldigt glad för den presenten så frågan är om Lucas får se skymten av den :-) Den lilla somnade gott i min famn och gjorde inte så mycket väsen av sig. Väldigt overkligt att min lilla syster har blivit mamma, men hon passar med den nya rollen. Det är ingen roll jag vill ha det närmaste men det är superkul att ha blivit moster.

På kvällen var jag ute och åt med jobbet för att fira av EF som ska börja plugga. Vi var på Helt Enkelt som innan denna kväll har varit ett favorit ställe, men det har verkligen ändrats. Där sitter vi och mumsar på vår mat och har det trevligt när en dyngfull kille slår sig ner vid vårt bord. Först trodde vi att det var en svensexa och väntade på att hans kompisar skulle dyka upp, men tiden gick och vi tittade oss frågande omkring efter kameror för detta kunde lugnt ha varit dolda kameran. Ingen kamera, inga vänner, helt enkelt en alldeles för full kille som inte förstod våra hintar om att vi ville vara ifred. Tillslut tog M på sig chefrollen och fick äntligen bort honom, för personalen gjorde inte ett skit kan jag tala om. Vi pustar ut lite och skrattar samtidigt som vi tycker synd om den stackaren. Då dyker nästa upp, lika full om inte mer, en gubbe som sätter sig och börjar tala och smeka en gardin bredvid oss. Nu börjar vi på riktigt fundera vad det är som händer i Gävle en måndagskväll. Vi säger till personalen som gör ett tafatt försök till att få bort honom, men utan resultat. Gubben sitter, och nu ljuger jag absolut inte, och hånglar helt seriöst med gardinen. Han tror verkligen att han har fått till det. Vi får tillslut nog och går därifrån, inte ett ursäkta, ingenting från personalen. Konstigt, vi hade stannat längre om de hade tagit bort honom. Ja ja, vi var överens om att vill vi ha deras goda kyckling igen så blir det avhämtning.

Idag har jag målat så att svetten har runnit, projektet ”pimpa Anns lägenhet” är i full gång och jag befinner mig just nu i ett obeskrivligt kaos. Men så småningom ska det bli fint.

En sån kväll

En perfekt avslutning på denna sommar var gårdagens Winnerbäckkonsert vid gasklockorna. I flera år har jag velat se denna rödhåriga poetiska man live, men det har alltid kommit något i vägen för våra möten. Men så igår möttes våra vägar äntligen, eller ja det var ju massa andra där också, långa personer som för den mesta tiden skymde min sikt, men det gjorde inget för jag behövde bara lyssna. Stå där i publikhavet med mina barndomsvänner, mina nyfunna vänner och med Mr E gjorde detta till en underbar kväll. Regnet behagade hålla sig undan och stämningen var toppen. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre avslutning på denna stressiga och hektiska sommar. Konserten hamnar på delad första plats med U2 på Ullevi på listan.

För övrigt har jag gått och blivit moster till en liten grabb som ska heta Lucas. Har inte träffat min systerson ännu men jag har fått bilder som jag inte kan se mig mätt på. Väntar med spänning på att få träffa mitt blivande gudbarn.

Annars så ser jag fram emot några dagar ledigt. Måste hämta lite kraft, få ordning på tankarna och lägenheten innan det ska börja jobbas igen. Lägenheten som jag nu har beslutat mig för att bo kvar i ska genomgå en makeover. Badrummet har redan fått sig en uppryckning i form av nya trähyllor och jag har äntligen lyckats trolla bort den hemska blåa kakelbården och ersatt den med svart. Små medel som gjort det till ett näst intill nytt badrum. Näst på tur står vardagsrummet/köket som ska målas vitt till att börja med.

080808

Jag har haft en mini semester i Stockholm på ett helt underbart hotell i Saltsjöbaden med Mr E. Galen shopping, bubbelbad och mycket läsning ägnade vi oss åt. Det var skönt att komma iväg lite även om jag nog hade behövt en veckas ledigt. Kom hem vid tre och fyra började jag jobba, ingen ro och ingen vila.

Idag fyller Mr E 30 år och det firas genom att jag har i hemlighet ordnat en skattjakt åt honom som han nu är ute på. Är mycket stolt över mig själv som lyckats hålla mig utan ett enda knyst, mycket olikt mig, haha.

Någon bäbis har det inte kommit ännu även om jag o pappa hade tyckt det var väldigt roligt om den kom idag 080808, men det ser inte så ut. Vi får otåligt vänta vidare, tror familjen är lika otåliga som syster är.

Nu ska jag snar iväg till jobbet, igen, nästan lika bra att bädda en säng där :-) Men imorgon är jag ledig och då blir det 30års fest!

Snart slut på tryggheten

Med fredagströttheten i kroppen (trots enbart tre dagars arbete denna vecka) har jag lyckats gör mitt jobb idag också och för en gång skull få sluta den humana tiden 17.00. Hungern var som vanligt den övervägande känsla som fylld kroppen på vägen hem och efter ett tappert försök att stoppa denna har jag städat för fullt. Avskyr att komma hem till en ostädad lägenhet efter att ha varit borta, därför fick jag råda bot på kaoset som rådde innan.

Inser bittert att det endast är två veckor kvar av mitt fullspäckade jobbschema och att det därefter går över i tomhet med bara någon enstaka extrajobbsdag här och var. Söker jobb för fullt men det är inget överflöd av dem jag vill ha kan jag meddela. Håller alla tummar jag har för att det än en gång skall lösa sig automatiskt.

För övrigt väntar jag med spänning på att få bli moster och med en storasysters oro måste jag erkänna att jag är lite nervös för syster min. Systerbarnet kan komma vilken dag som helst men kan lika gärna vänta nån vecka, beror väl på hur bra den trivs i magen. Själv gissar jag på nästa vecka, försökte få igång en vadslagning med mor o far men det rann ut i sanden. Synd hade behövt lite extra pengar nu om jag ska gå och bli arbetslös.