Dolda kameran?

Mr E tror att jag för otur med mig. Igår skulle vi nämligen åka upp o hälsa på syster med familj, regnet öste ner och vad händer då, jo vindrutetorkaren lägger av. Och då detta inte är en vanlig vindrutetorkare som man kan byta ut på närmaste mack påbörjas jakten på en annan bil, något som inte visar sig vara det lättaste. Efter mycket om och men är vi äntligen på väg och väl framme möter syster oss i dörren med en liten en i famnen. Så otroligt söt! Visst jag är en aning partisk i det här fallet men han är en väldigt fin bäbis Lucas, för vissa ser ju inte kloka ut när de är sådär små.

Han fick en liten snuttefilt av mig, en jättefin grön i form av ett blad med en nyckelpiga som gossedjur som sitter i ett hål i bladet. Syster blev väldigt glad för den presenten så frågan är om Lucas får se skymten av den :-) Den lilla somnade gott i min famn och gjorde inte så mycket väsen av sig. Väldigt overkligt att min lilla syster har blivit mamma, men hon passar med den nya rollen. Det är ingen roll jag vill ha det närmaste men det är superkul att ha blivit moster.

På kvällen var jag ute och åt med jobbet för att fira av EF som ska börja plugga. Vi var på Helt Enkelt som innan denna kväll har varit ett favorit ställe, men det har verkligen ändrats. Där sitter vi och mumsar på vår mat och har det trevligt när en dyngfull kille slår sig ner vid vårt bord. Först trodde vi att det var en svensexa och väntade på att hans kompisar skulle dyka upp, men tiden gick och vi tittade oss frågande omkring efter kameror för detta kunde lugnt ha varit dolda kameran. Ingen kamera, inga vänner, helt enkelt en alldeles för full kille som inte förstod våra hintar om att vi ville vara ifred. Tillslut tog M på sig chefrollen och fick äntligen bort honom, för personalen gjorde inte ett skit kan jag tala om. Vi pustar ut lite och skrattar samtidigt som vi tycker synd om den stackaren. Då dyker nästa upp, lika full om inte mer, en gubbe som sätter sig och börjar tala och smeka en gardin bredvid oss. Nu börjar vi på riktigt fundera vad det är som händer i Gävle en måndagskväll. Vi säger till personalen som gör ett tafatt försök till att få bort honom, men utan resultat. Gubben sitter, och nu ljuger jag absolut inte, och hånglar helt seriöst med gardinen. Han tror verkligen att han har fått till det. Vi får tillslut nog och går därifrån, inte ett ursäkta, ingenting från personalen. Konstigt, vi hade stannat längre om de hade tagit bort honom. Ja ja, vi var överens om att vill vi ha deras goda kyckling igen så blir det avhämtning.

Idag har jag målat så att svetten har runnit, projektet ”pimpa Anns lägenhet” är i full gång och jag befinner mig just nu i ett obeskrivligt kaos. Men så småningom ska det bli fint.