Bitterfitta på intåg

Jag känner hur jag återigen börjar krypa in i min roll som Bitterfitta med stort B. Mycket gnäll och sura miner är det. Humöret åker bergochdalbana och man kan väl likna mig vid en klimakteriekossa. Stress och sömnbrist gör sånt med mig, och tyvärr är det mina nära och kära som får ta skiten. Men stå ut, det kommer bättre tider snart.

Det finns en tid före ex-jobbet och en tid efter, det är tiden efter man längtar till men som inte riktigt existerar, den då livet återigen kan ta form, då man ska börja bry sig om sig själv och må bra. Just nu känns det väldigt långt borta även om det inte finns tillräckligt med tid för att känna sig lugn. To do listan är lång. Och till köpet på allt har jag gått och blivit förkyld. Kanske inte kommer som någon chock direkt men man hade ju hoppats på att kroppen skulle orka hålla ut ett tag till. Men det är inte mycket att göra mer än att proppa i sig c vitamin och kämpa på.

Lite roligt hinner vi dock ha, vi har tillåtit oss att ha paus på torsdagskvällarna genom att gå på quiz. Och igår fick vi ett trevligt andrapris, men, nära skjuter ingen hare som Gunde brukade säga så, nästa gång är det bara vinst som är accepterbart! Mitt motto just nu: sikta mot stjärnorna nå till trädtopparna!

Stressnivån = HÖG

En liten snabb sammanfattning av mitt liv just nu. Jag är trött! Bara två veckor kvar till ex-jobbet ska vara inlämnat och stressnivån är så hög att klassrummet snart svämmar över. Jag har så mycket kvar att göra och förstår inte riktigt hur detta skall gå ihop tidsmässigt = panik panik panik.

Jag har hunnit med en till arbetsdag som designlärare, det går bra. Inte alltid så lätt att motivera 17-18 åriga killar som diskuterar vilken toning de ska ha på rutorna eller vilken tjej de ska träffa till helgen. Men det är roligt, en bra erfarenhet och bra betalt.

Nä om man skulle krypa till sängs då, så man orkar vara lite effektiv imorgon.

Rider på framgångens våg

Ska vi ta det här i någon slags ordning så får jag börja med lördagen. Sammanfattningsvis kan jag berätta att fröken Pettersson tog på sig partymunderingen och spatserade iväg med vänner på kalas. Det fikades och dracks, jag hade bestämt mig för att ta det ganska lugnt då jag skulle förbereda första lektionen på söndagen. Men, introtävling med straff lektes. Svarade man fel blev man tvungen att dricka Strohrom, jag ni kan ju tänka er hur det gick. Det var en utslagen Ann som klev upp på söndagen. Eller upp och upp, jag fick bädda ner mig igen, mådde så dåligt. Men sen var jag så illa tvungen att ta mig i kragen och göra lite nytta innan det var dags att bege sig norröver till mor o far.

Bosatte mig där dessa dagar då jag har jobbat uppe i Alfta, har fungerat jätte smidigt med tanke på att jag har befunnit mig på vischan. Jag gick in i min designlärarroll på måndagsmorgon och det gick väl helt okej. Kände mig lite vilsen med denna auktoritet men det kändes bättre efter gårdagen då jag fick träffa den andra designläraren och vi kunde prata ihop oss. Idag har det gått jätte bra, vi har tillsammans haft den grupp elever jag ska ha nu på måndagarna och jag känner att detta kommer gå finemang! Det är roligt och jag vet vad jag ska göra. Men det har varit lite jobbigt att kliva upp halv sex på mornarna och sedan tillbringat kvällarna med ex-jobbet tills man stupat i säng.

Nu är jag dock tillbaka i Gävle och ska få sovmorgon ända till sju imorgon. Sicken lyx! Nä jag ska inte gnälla, jag har flyt nu. Mitt liv har verkligen gjort en totalomvändning och allt tycks gå min väg. Peppar peppar ta i trä för att denna framgångsvåg håller i sig ett tag. Fick anledning att tjoa och dansa lite när jag kom innan för dörren och fann deklarationen, fick en oväntad och välkommen summa tillbaka.

Nu har John Blund hälsat på och det är dags för sängen.
God natt!

Ex-jobbs ångest

Ex-jobbet känns så betungande just nu. Det känns så hopplöst. Jag kommer ingen vart och jag är tom på idéer. Intervjun med tekniska kontoret tog död på allt, man kan ju inte göra någonting roligt för då uppfyller det inte alla regler. Jag hoppas att det ska komma en effektiv våg som sveper över mig snart så jag ror detta i land. Tiden bara rinner iväg och jag är fruktansvärt ineffektiv.

Men ikväll ska jag unna mig fest, kan behöva tänka på något annat och bara ha lite skoj. Imorgon ska jag förbereda måndagens heldagslektion och på kvällen åker jag hem till mor o far. Ska bosätta mig där dessa dagar medan jag jobba. Så söndag, måndag, tisdag och onsdag går bort till lektioner. Men jag får försöka vara effektiv på kvällarna med ex-jobbet. Fördelen med att bo hos familjen är att jag får maten serverad, skönt. Jobbet är nämligen i Alfta så det är ju en bit att pendla. Tidiga mornar och sena kvällar. Kvällens fest blir nog den sista på ett tag, i alla fall tills ex-jobbet är avklarat. Därför ska jag njuta till fullo.

Designlärare?

Jag tackade ja till jobbet. Jag vet inte ännu om det innebär att jag skjuter mig själv i foten eller om det var det enda rätta att göra. Men efter att ha samtalat med nära och kära så gott som hela gårdagskvällen och särskilt ett långt samtal med min far (som är syokonsulent), insåg jag det jag egentligen redan visste, jag kan inte tacka nej. Så det gjorde jag inte.

Så från och med måndag ska jag vikariera som designlärare för ett gäng grabbar på gymnasiet. De är jätte trevliga där, tror att jag kan bidra med mycket och sa att jag ska känna mig väldigt välkommen. Men jag är livrädd på samma gång. Jag har aldrig gjort något sådant här, och jag vill inte misslyckas med varken jobbet eller ex-jobbet. Så det blir ”dygna runt jobb” ett tag framöver, men det är det värt. Kanske inte kommer vara den mest sociala eller roliga människan det närmsta, men jag måste tänka på mig själv nu. Det är skönt att det finns ett slutdatum, för jag ska banne mig fixa detta!

Beslutsångest

Jag är i chock. Igår gick jag och var förbannad och gnällde hela dagen över att allt har tyckts gå emot mig de senaste ett och ett halvt år. Varför kommer det ingen sol i mitt spöregn? Kände att varför ska jag vara så jävla duktig hela tiden när det inte leder någon vart.

Och så idag när solen skiner och allt känns betydligt lättare, kommer jag hem och kollar mailen. Där finns ett jobberbjudande till mig. Måndagar fram till sommaren. Ett jobb jag verkligen vill ha, ett jobb som har med min utbildning att göra, ett jobb som innebär pengar. Men som också innebär osäkerhet, klarar jag det, är jag tillräckligt duktig? Och ex-jobbet, vad gör jag? Hinner jag med både och? Om jag inte gör det vad händer då? Kommer jag stressa sönder mig själv? Jag som är så rädd för att misslyckas.

Men vad lönar sig mest i längden? Erfarenhet eller ett papper? Jag kan inte låta bli att tänka att detta sker av en mening. Att jag kommer ångra mig för all framtid om jag tackar nej. Det är en så bra chans. Ex-jobbet kan jag i värsta fall slutföra senare. Det finns en mening med allt och ibland måste man följa med och se vart det tar en, inte streta emot så värst. Fan hur ska jag göra?