Jag känner hur jag återigen börjar krypa in i min roll som Bitterfitta med stort B. Mycket gnäll och sura miner är det. Humöret åker bergochdalbana och man kan väl likna mig vid en klimakteriekossa. Stress och sömnbrist gör sånt med mig, och tyvärr är det mina nära och kära som får ta skiten. Men stå ut, det kommer bättre tider snart.
Det finns en tid före ex-jobbet och en tid efter, det är tiden efter man längtar till men som inte riktigt existerar, den då livet återigen kan ta form, då man ska börja bry sig om sig själv och må bra. Just nu känns det väldigt långt borta även om det inte finns tillräckligt med tid för att känna sig lugn. To do listan är lång. Och till köpet på allt har jag gått och blivit förkyld. Kanske inte kommer som någon chock direkt men man hade ju hoppats på att kroppen skulle orka hålla ut ett tag till. Men det är inte mycket att göra mer än att proppa i sig c vitamin och kämpa på.
Lite roligt hinner vi dock ha, vi har tillåtit oss att ha paus på torsdagskvällarna genom att gå på quiz. Och igår fick vi ett trevligt andrapris, men, nära skjuter ingen hare som Gunde brukade säga så, nästa gång är det bara vinst som är accepterbart! Mitt motto just nu: sikta mot stjärnorna nå till trädtopparna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar