Midsommarhelgen

Ännu en helg har passerat, denna gång midsommarhelgen. Den som innan alla förändringar betydde så mycket mer än just midsommar. Nu är det nya tider och nya minnen skapas. Midsommarafton spenderades med Mr E och H på en, hmm...vad ska jag säga, en mycket märklig fest. Det börjar bli våran tradition nu, först nyår och nu midsommar. Hur som helst så var det trots alla myggor (har 22 bett på benen) en trevlig kväll.

Blev ett besök uppe i Bergvik på midsommardagen, grillning med största delen av familjen och en alldeles lagom slapp eftermiddag. Mor min hade köpt en ny gunga till mig, vilket gjorde mig väldigt glad. Detta låter förmodligen underligt för er som inte känner mig, men att gunga är bland det bästa jag vet. När mina föräldrar för några år sedan ansåg att det var på tiden att skrota gungställningen då deras barn var för stora för sådant, bröt krig ut. Som jag vann, och nu på senare år har alltså min kära mor förstått detta och köpt mig en ny fin gunga. Dock tror jag att det finns en liten baktanke om att det om ca ett år kommer hängas upp en barngunga bredvid så att jag blivande moster ska få gunga med systerbarnet.

Jag har även hunnit med lite spänning med Mr E, närmare bestämt på en Ninja. Inte nog med den halvläskiga friheten att susa fram i 250 km/h utan jag fick även uppleva den skräckblandade förtjusningen i att åka på bakhjulet. Det mina vänner var ett äventyr måste jag säga.

Vart tar tiden vägen?

Herregud, tiden bara rinner iväg, jag hinner inte med.

Spenderade helgen i Stockholm med T, sprang runt på stan och shoppade i fredags, utmattade kom vi hem till S lägenhet och fick oss en dusch och lite mat och efter lite vin somnade vi gott. Fick sova ut på lördagsmorgonen, och med spänning kikade vi ut genom fönstret för att se vilket väder det var. Dagen skulle nämligen spenderas på stora skuggan och W.T.A.I, vi hade hoppats på sol och värme men fick istället några omgångar med spöregn och kyla. Visst var det ändå en bra dag med fram åt natten frös vi ordentligt, T stackaren var alldeles blå om läpparna. Fotbollen visades på storskärm och vi hade nästan ett litet design och trätekniks sammanträde där på läktaren, spännande och bra match in i de sista minuterarna då allt gick utför. Men nu blir det desto mer spännande ikväll. The Hives var grymt bra live, och Foo Fighters, vad ska jag säga…..

Nu var det slut på ledigheten och jag har börjat jobba för fullt.

I övrigt krisar jag ordentligt, känner en så fruktansvärd stress och press över att jag inte vet hur jag ska få in pengar till hösten. Fy fan säger jag bara. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Jag bara ifrågasätter allting hela tiden. Varför ska jag ha så enormt höga krav, kan jag aldrig bara nöja mig med något?

Rädd att välja fel

Ibland slås jag av känslan att panikaktigt vilja försöka gripa fast i barndomens ansvarslösa och problemfria dagar. Som nu när skolan har slutat och jag förväntas växa upp, växa upp, hur gör man det? I ett samtal med min mor om just detta säger hon att Ann, det var länge sedan du växte upp. Men jag tycker inte det, jag har aldrig tidigare känt som jag gör nu. Hela världen står inför mina fötter och jag känner hur jag tappar fotfästet. Jag kan sammanfatta allt i ett ord: RÄDSLA. Jag är rädd att välja fel. Ska jag satsa på mig själv och min karriär no matter what eller ska man låta bostadsort, familj och vänner spela roll? Jag vet att jag är en sådan person som aldrig skulle kunna leva med mig själv om jag valde bort mig själv, jag skulle bli en bitter kärring och det vill jag inte. Fast så som mitt liv ser ut just nu har jag ingen lust att flytta, inte nu i alla fall. Men om drömjobbet står runt hörnet har jag inget val. Det är läskigt att växa upp.

Mycket på gång

Okej, det händer mycket nu så ni får en snabb resumé.

Onsdagskväll, middag med lärarna. Började med en fördrink på skolan där vi även gav dem en varsin blomma för de här åren, sedan middag på Stora vall där det hölls tal och skålades. Vi studenter fick även en varsin present, en bok. Roligt. Vi fortsatte sedan kvällen på skolan där vin, öl och snacks stod uppdukat. Var en väldigt trevlig kväll.

På torsdagen mådde jag inte allt för bra men det var bara till att bita ihop och bege sig upp till Söderhamn för att titta när syster tog studenten. Ingen höjdare att stå och trängas med en massa folk bakis i 30 graders värme. Men syster blev glad för presenterna och änglavingar och den fina bilen hon oväntat fick köra. Men höggravid i värmen på högklackat var inte heller någon höjdare så hon var helt slut stackaren.

Stressade i mig lite mat sen var det bara att svida om för att bege sig ner till Gävle där sista kvällen med klassen väntade. Först lite mys i parken sedan As 30års fest. Blev en del alkohol och den blandat med massa trötthet resulterade i en del tårar. Trodde inte att det skulle komma redan, trodde det skulle gå ett bra tag innan det skulle gå upp för mig att det var sista kvällen. Men, det gick upp för mig med besked. Hade superkul även om det var otroligt vemodigt. Var inge vidare att krama om K och säga hej då dagen efter heller kan jag berätta, usch! Jag tycker inte om förändringar när de innebär avsked.

Spenderade gårdagen med Mr E, som det ser ut just nu vår enda lediga dag tillsammans under sommaren. Var på lager 157 och shoppade, hittade lite smått och gått för en rätt billig penning, även om det lämnade ett ovälkommet hål i plånboken. Men det gör väl det mesta just nu.

Jag har även varit och kikat på en lägenhet så nu är det bara till att hålla tummarna för att den ska bli min. Även om den ligger lite avsides så vill jag flytta.

Idag har jag fått gjort massor, bl.a. har jag varit på arbetsförmedlingen och skrivit in mig, tänkte att det var lika bra då jag inte vet hur hösten kommer att se ut. Men finns det något som är mer deprimerande än att stiga innanför dessa väggar av ångest och misslyckande? Nä fy farao, jag hoppas att jag slipper.

Då var det slut

Pust och snyft, nu har jag haft min sista lektion. Det känns helt overkligt. Vår lärare fick tårar i ögonen där ett tag och då var det ju inte långt borta hos en själv heller. Jag ska lämna mitt hem och min familj, så känns det. I de där lokalerna och med de där människorna har jag haft min vardag i tre år nu och helt plötsligt tar det bara slut och förändras. Som tur är så är jag alldeles för uppe i varv för att inse hur mycket detta kommer att påverka mitt liv, men visst känns det i hjärtat. Ikväll blir det avslutningsmiddag med klassen och lärarna det kommer nog bli en jobbigare kväll än vad jag vill tro. Kan inte förstå att K kommer flytta på lördag. Det är så mycket nu, det kokar snart över i hjärnan känns det som. Det hela är så vemodigt samtidigt som jag är helt överlycklig över att jag faktiskt tar examen. Så konstig känsla.

Sista veckan!

Man ska inte klaga men ibland kan värmen ta kol på en. Som idag när svetten rinner och huvudet snurrar. Fast en lat dag i parken går inte av för hackor. Trots tillhörande bikinikomplex som alltid kommer såhär års, det hör numera till, inget att bry sig om bara konstatera att så är det. Picknick med jobbarkompisarna på kvällskvisten, babbel som vanligt och bittra toner även om det idag var trötthet som präglade oss alla. Som alltid lika trevligt. Har hunnit med en sväng till Stockholm med Mr E och en loppis med T i helgen också. Nice! Nu väntar min sista vecka på design och träteknik och ett fullspäckat schema, som det ska vara.

Måndag: lång dag i skolan, göra det sista inför redovisningarna, och träna.
Tisdag: redovisning, och träna.
Onsdag: redovisning och ”lärarfest/avslutningsmiddag”
Torsdag: hoppas på att inte vara allt för bakis, syster tar studenten, A har 30 årsfest.
Fredag: SOVA!
Lördag: jobba, är lite ringrostig.
Söndag: städa ur klassrummet, köra grejer till Bergvik och ha examensmiddag med familjen.