Mycket på gång

Okej, det händer mycket nu så ni får en snabb resumé.

Onsdagskväll, middag med lärarna. Började med en fördrink på skolan där vi även gav dem en varsin blomma för de här åren, sedan middag på Stora vall där det hölls tal och skålades. Vi studenter fick även en varsin present, en bok. Roligt. Vi fortsatte sedan kvällen på skolan där vin, öl och snacks stod uppdukat. Var en väldigt trevlig kväll.

På torsdagen mådde jag inte allt för bra men det var bara till att bita ihop och bege sig upp till Söderhamn för att titta när syster tog studenten. Ingen höjdare att stå och trängas med en massa folk bakis i 30 graders värme. Men syster blev glad för presenterna och änglavingar och den fina bilen hon oväntat fick köra. Men höggravid i värmen på högklackat var inte heller någon höjdare så hon var helt slut stackaren.

Stressade i mig lite mat sen var det bara att svida om för att bege sig ner till Gävle där sista kvällen med klassen väntade. Först lite mys i parken sedan As 30års fest. Blev en del alkohol och den blandat med massa trötthet resulterade i en del tårar. Trodde inte att det skulle komma redan, trodde det skulle gå ett bra tag innan det skulle gå upp för mig att det var sista kvällen. Men, det gick upp för mig med besked. Hade superkul även om det var otroligt vemodigt. Var inge vidare att krama om K och säga hej då dagen efter heller kan jag berätta, usch! Jag tycker inte om förändringar när de innebär avsked.

Spenderade gårdagen med Mr E, som det ser ut just nu vår enda lediga dag tillsammans under sommaren. Var på lager 157 och shoppade, hittade lite smått och gått för en rätt billig penning, även om det lämnade ett ovälkommet hål i plånboken. Men det gör väl det mesta just nu.

Jag har även varit och kikat på en lägenhet så nu är det bara till att hålla tummarna för att den ska bli min. Även om den ligger lite avsides så vill jag flytta.

Idag har jag fått gjort massor, bl.a. har jag varit på arbetsförmedlingen och skrivit in mig, tänkte att det var lika bra då jag inte vet hur hösten kommer att se ut. Men finns det något som är mer deprimerande än att stiga innanför dessa väggar av ångest och misslyckande? Nä fy farao, jag hoppas att jag slipper.