Då var det slut

Pust och snyft, nu har jag haft min sista lektion. Det känns helt overkligt. Vår lärare fick tårar i ögonen där ett tag och då var det ju inte långt borta hos en själv heller. Jag ska lämna mitt hem och min familj, så känns det. I de där lokalerna och med de där människorna har jag haft min vardag i tre år nu och helt plötsligt tar det bara slut och förändras. Som tur är så är jag alldeles för uppe i varv för att inse hur mycket detta kommer att påverka mitt liv, men visst känns det i hjärtat. Ikväll blir det avslutningsmiddag med klassen och lärarna det kommer nog bli en jobbigare kväll än vad jag vill tro. Kan inte förstå att K kommer flytta på lördag. Det är så mycket nu, det kokar snart över i hjärnan känns det som. Det hela är så vemodigt samtidigt som jag är helt överlycklig över att jag faktiskt tar examen. Så konstig känsla.