Shake It

Jobb och träning tar den mesta av min tid så det är lite svårt att få ner något här, även om det mesta i mitt liv formas som blogginlägg i huvudet. Am I sick or what? Hur som helst all tid går ju inte åt till vardagliga företeelser passade bland annat på att förlänga livet lite genom att skratta åt Betnér på hans föreställning här på konserthuset, lika bra det eftersom tobaken sägs ta bort några år av livet. Detta är dock något jag aldrig har förstått, hur vet man att jag skulle kunna ha levt tio år längre om jag inte hade rökt den dagen jag dör? Hur kan de räkna ut det när personen i fråga redan är död? Tänk om jag dör i en olycka hade jag fortfarande levt tio år till då utan nikotin? Tycker bara att det är lite märkligt men nu kom jag in på ett sidospår, höll ju på att berätta om det som faktiskt är roligt i mitt liv som den spontana utgången med fröken Österberg som var i stan i helgen. Blev en väldigt rolig kväll på Bocken och livet känns så mycket roligare efter lite tid med henne. Dock var det inte lika kul att gå upp dagen efter för att gå på auktion med mor o far men det var trevligt och jag förälskade mig i ett bord som gick för ungefär en månadslön så ni förstår ju att det inte blev mitt.

Hade besök av syster och Lucas igår och han hade blivit så stor, han är lite roligare nu när han är lite mera med eller vad man ska säga, även om han är bra gnällig också (fast det kanske bara är hos mig). Höll på att få panik när vi var på Weyne´s och fikade och jag hade honom medan syster var och beställde och självklart börjar han gallskrika. Där står jag och känner hur svettpärlorna börjar pryda min panna en efter en samtidigt som jag försöker tillfredställa denna lilla krabat. Tänker att syster lär ju komma till undsättning när hon hör detta skrik på hjälp efter att mot sin vilja hamnat i mosters famn, men icke, hon står där lugnt medan jag brottas med den svåra uppgiften att trösta Lucas. Efter mycket om och men lugnar han ner sig, han har väl helt enkelt givit upp och förlikat sig med att han är fast hos mig. Då kunde jag lämna över honom och känner i mina armar att grabben har lagt på sig en hel del, måste träna lite extra om vi ska umgås mera.

Apropå träning så känner jag hur mitt liv saknar dansen. Har legat i soffan och slappat framför en dansfilm och insåg då hur mycket jag saknar det, musiken, rörelserna, takten. I love it! Typiskt mig att lägga något som jag brinner för på hyllan på grund av omständigheter. Måste göra någonting åt detta när arbetstiderna och träning går hand i hand men tills dess får jag väl fortsätta att skaka rumpan i vardagsrummet antar jag.