En tid av vemod

Nu kan jag se ljuset i tunneln, bara två veckor kvar! Hade vår vernissage för examensutställningen i fredags med efterföljande grillfest som ettorna och tvåorna hade ordnat. Blev en blöt och jätte trevlig kväll. Helgen har till största del bestått av återhämtning och tårtätande. Nu i och med lite lugnare tider har projektet ”ta hand om Ann” börjat. Det har varit det tuffaste året i mitt liv och det känns i kroppen om jag säger så, så nu är det bra mat, träning och vila som gäller innan sommarens arbetsdagar börjar.

Det börjar även sakta men säkert gå upp för mig hur mycket mitt liv kommer förändras nu. Det är en klump som börjar ta form i magen av att förlora den dagliga kontakten med mina vänner, den bekväma (och jobbiga) tillvaron försvinner snart. Jag ska lämna studentlivets bubbla och växa upp. Det är så många vänner som man är van vid att träffa så gott som dygnen runt som man numer knappt kommer ha telefonkontakt med, det är baksidan av att ta examen.

Jag är inte mycket för förändringar, tycker inte om att förlora människor, även om jag förstår att avstånd inte nödvändigtvis behöver betyda avslut så vet jag även hur svårt det är i stressiga tider att behålla kontakten. Ser inte fram emot att säga hej då till K och de andra vännerna som flyttar hem igen.