Frida på Spegeln

Frida Hyvönen var en upplevelse utöver det vanliga. Det var en konsert innehållande allt från en steppande trummis till en grym basist som spelade cello och såklart Frida som man inte kan annat än att småskratta åt. Jag som innan låg hemma i sängen och halvsov och helst hade velat lega kvar, är mycket glad att jag inte gjorde det.
Med det blev inget festande efteråt som var planen från början, jag var alldeles för trött och lite rastlös. Tror minsann att det är någon slags stress inför söndagens prov och intervju. Är inte så rädd för att misslyckas utan mer för att behöva göra ett val. Jag känner att det blir svårare och svårare att tänka tanken på att inte bo med Adrian. Är det inte orättvist att när man väl hittar den man vill ha så kanske man ska flytta. En del av mig, den fega, hoppas på att inte komma in. Då skjuter vi på problemet ett år till. Undrar var Gummesson skulle ha sagt om det? Var föreläsning med henne på Köpis imorse innan det öppnade, därav tröttheten. Det handlade om självförtroende och självkänsla, inget nytt direkt men alltid nyttigt att höra. Hon var lättsam att lyssna till och inte lika hmm… pretto som Mia Törnblad. Borde/ska köpa boken sen, vet att min självkänsla inte alls är den bästa så det behövs nog jobbas en del med den.

Men nu ska jag kika på film och försöka komma ner på jorden igen.