Ett bra liv?

”Men Ann du har väl ett bra liv” hör jag rösten i andra änden av luren säga när jag än en gång haft mitt bittra utlägg fyllt med stressande tankar om vart f-n jag är på väg med mitt liv. Känner tyngden av studielånen på axlarna från en utbildning som bara visade sig vara början. Mera studier väntar förmodligen. Nu ska ni inte tro att jag ångrar mina tre år på högskolan, absolut inte, jag har haft en underbar tid och lärt mig massor. Men, utbildningen är lite, ja vad ska man säga, ytlig. Jag kan lite om mycket och känner att fördjupningsstudier nästan är ett måste om jag ska få de jobben jag drömmer om.

Så tänker jag på min väns ord igen när jag känner känslan av misslyckande tränga på och tänker att hon har ju rätt. Jag har ett bra liv, just precis här och nu, har jag ett bra liv. Varför stressa när jag har hela livet på mig? Jag kan väl ge mig den här tiden, för min skull, bara få vara och trivas på jobbet och ta det lite som det kommer. I alla fall i ett år. Passa på att lära mig så mycket det går om skobranschen och fundera på vad det är jag vill ha ut av livet. Ska det vara så svårt att unna sig själv det? Börjar undra om detta är en släng av en 25års kris. Är det dags att börja använda antirynkkrämer o sånt nu? Har ju hört att det bara går utför när 25års dagen har passerat. Alltså, måste jag se till att leva så mycket jag bara kan i nio dagar nu.

Ska nog börja med att sova.