I söndags var vi uppe i Bergvik för att fira pappa som skulle fylla år, syster med familj var såklart där. Jag hade verkligen längtat efter Lucas men hade inte allt för höga förhoppningar på att han kände detsamma eftersom han gått in i en ”det är bara mamma som gäller” period. Men den lilla gobiten trivdes alldeles utmärkt hos moster och jag blev riktigt mallig när han skrek hos de andra men tystnade så fort han kom till mig. Jag känner på mig att det kommer bli en bra och långvarig relation mellan oss. Även om han skrek när han fick höra vilken sång som skall sjungas på dopet, men jag har överseende med det, vi hade inte övat och han var trött.
Är lite ur gängorna på jobbet, vi har haft det så lugnt så jag kommer aldrig in i det där flytet jag kände förut. Men det vänder väl, det är ju så i perioder. Jag är ju själv kvar i min 25 års- vad ska jag göra med mitt liv kris, då karriärsvalen, eller rättare sagt icke karriärsvalen tynger som två tegelstenar på axlarna. Allt som jag trodde att jag ville, mina drömmar och mina mål, allt det är utsuddat och jag finner mig själv stå här med en bok fylld med tomma sidor. Det är väl meningen att livet ska vara såhär men vad ska man fylla sidorna med när man inte har någon aning om vart man står eller vart man vill? Kanske är det detta som kallas för att leva i nuet, inte ett kontrollfreaks drömscenario direkt.
Får dock lite andrum i helgen, ska ner till Göteborg och fira K som fyller 25år. Ska bli så kul att träffa henne igen och att få komma ”hem”, träffa gamla klasskompisar och få njuta av staden. Är nog precis vad jag behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar