ansökningsbrev = svårt

Förstår inte varför det ska vara så svårt att skriva ett ansökningsbrev. Men det är det. Vilka egenskaper har jag som skulle få mig att passa på utbildningen? Blir lite förvirrad när jag ska granska mig själv för att finna svaret. Är jag för personlig eller är det för lite av min personlighet som lyser igenom? Har jag med relevanta saker eller har jag bara lullat ut? Det är nog bäst att sova på saken och fortsätta imorgon, för jag blir inte klok.

Har i alla fall deklarerat och letat fram mina gamla betyg, alltid något.

Hela ansökningsprocessen är ju nervös, och då har ju jag inte ens bestämt mig om jag vill plugga redan i höst. Alla dessa frågor som snurrar runt runt runt. Är det värt mera lån? Kommer det resultera i ett jobb jag vill ha som jag inte skulle ha fått utan utbildningen? Är det värt att leva på ingenting igen och flytta ifrån Adrian? Är det smart att lämna ett jobb när man faktiskt har ett?

Adrian säger att jag måste chansa.

Tur att jag har lång tid på mig att väga för och nackdelar innan jag ens vet hur beskedet lyder. Ibland tänker jag att det vore skönt att inte komma in så jag slapp ta ett aktivt beslut. Tänk så knäpp man kan bli.