Wedding Singer

Efter mitt skakiga framträdande på dopet för någon vecka sedan börjar nu förfrågningarna strömma in. Eller ja, en i alla fall. Min blivande karriär som wedding singer börjar ta fart. Nu dröjer det nog inte länge till innan jag har brädat Miss Li och följer med Winnerbäck på turné land och rike runt, där vi som den perfekta duon uppträder inför solkysta, öldrickande, sommarglada själar. Jag menar varför traggla sig igenom den sista tunga terminen på en designutbildning där examensjobbets bördor tynger ner kroppen så pass att jag lämnar fotavtryck i asfalten. För att sedan kämpa sig in i Ingvar Kamprads imperium bara för att formge en mjölkkanna i form av en ko som kallas Blenda, som kommer säljas för tjugo kronor och finnas i varje hus och hem. Nä varför göra det när Lars snart kommer ringa upp mig och böna och be på sina bara knän att jag ska hänga på honom och se hur stålarna bara flödar in på mitt konto.

Nej just det ja, det var ju den där nedrans scenskräcken också. Den som gör så att kroppen skakar så pass att publiken tror att jag utför en egenhanda koreograferad steppdans, den som gör så att svettpärlor bildas på min panna när allas blickar är vända mot mig. Den som gör så att falska toner bildas vid helt fel tillfällen och som får mig att pina mig igenom hela låten utan att klara av en endaste liten sekund av njutning.

Så tyvärr Lars, jag måste nog ändå tacka nej när du ringer med ditt erbjudande. Men jag tar gärna några gratisbiljetter så länge, så kan jag ju fundera på saken lite ytterligare.

Fast om det var Anders ( Moneybrother) som ringde, ja då skulle jag nog få smocka till scenskräcken med en rak höger, för hans erbjudande skulle jag aldrig kunna tacka nej till även om det så skulle kosta mig den pinsamheten att jag svimmade och trillade ner från scenen. Men det kan jag bjuda på, har hört av Iggy Pop att stage diving är inne.