Idag är det min födelsedag. Jag brukar tycka att födelsedagar skall vara speciella, ett barnsligt försöka av mig att försöka bibehålla känslan från när man var liten, det var längesedan det fungerade. I år skulle jag lika gärna hoppa över den 18 september och gå direkt på den 19:e. Det är inte samma sak utan honom, och numer är det utan honom som gäller. För ibland tar livet en helt annan riktning än vad man hade förväntat sig. Mattan under fötterna dras bort och tillvaron skakas om ordentligt. Det var inte såhär jag hade tänkt mig att hösten skulle bli, men nu blev det såhär. Jag kan inget göra mer än att följa med, låta tiden ha sin gång och visa mig vart jag ska. Det kommer bli en jobbig tid framöver det är jag väl medveten om, men jag tror allt har en mening, jag kan bara inte se den just nu.
Tur att jag har nära och kära runt omkring mig som bryr sig och tröstar, avståndet spelar ingen roll så länge det finns telefon har jag märkt.
Thank you Bell!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar