Min vän J

Jag har en underbar barndomskompis som alltid lyckas få mig på bättre humör. Så här om dagen när jag kände mig lite ynklig ringde jag henne.

A: ……Vi hinner aldrig prata klart, vi måste ta en kväll då jag kommer upp till dig så kan vi dricka vin o prata, nä just det ja det kan ju inte du, men te då?
J: Ja det måste vi göra, men stressa inte upp dig över det nu utan ta det när du känner att du orkar, så ska jag ta hand om dej.
A: Ja va mysigt, får jag sova över då så jag kan låna badkaret? (låter som ett bedjande litet barn)
J: (skratt) ja men det är inget bubbelbadkar
A: Det gör inget, bara det är ett badkar, jag saknar att bada så fruktansvärt mycket.
J: Det är ju lite rörigt o så nu innan vi inte fått ordning.
A: Men det är hemtrevligt och jag mår alltid så bra av lite tid med din familj……

Min vän är supermamman, när jag blir stor ska jag bli som henne! Kanske just därför hon lyckas få mig att känna mig bättre just för att hon är en så omtänksam och omhändertagande person, sen är hon sjukt roligt också. Längtar efter min helg uppe i deras hus. Stackars karln hennes dock, fyra tjejer en hel helg. Hoppas för hans skull att det är en kille som väntar, han behöver lite förstärkning i hans lag :-)

Det är så otroligt krokat hur man kan uppskatta andras liv så mycket men aldrig ge sig själv cred för det man har.