Nu hör det ju i och för sig hört till ovanligheterna att jag har haft en hel helg ledigt, men som vanligt försvinner de allt för fort. Man gör sitt bästa för att hinna med en hel veckas göromål på två dagar och när söndagskvällen kommer och man inser att mer än hälften av vad man hade planerat att hinna med fortfarande inte är gjort får man en smärre chock. Ungefär lika som med lönen, man går och väntar och längtar och så kommer den, man är glad i ungefär en dag sedan betalar man räkningarna och ser hur summan på kontot minskar och inser att det nu bara är till att vänta i fyra veckor till innan påfyllning kommer.
Jag har ingen lust alls att bege mig till jobbet idag, jag hade mycket hellre varit hemma och fixat med saker som borde tas hand om. Och istället för att göra någonting nu innan jag ska jobba sitter jag här och gnäller, en mycket bättre lösning i stället för att ta tag i saker. Det är min starka sida, att hitta på ursäkter till mig själv för att försvara mitt lata beteende.
En sak som åtminstone är helt klar nu är avskedet med min lägenhet, igår lämnade jag över nycklarna och har härmed blivit sambo utan säkerhetslinor. Skrämmande, läskigt och rätt mysigt måste jag säga. Och apropå det så kommer min sambo hem nu för vi ska äta tillsammans, man får ta vara på de små stunderna när våra liv går om vart annat hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar